onsdag 24 november 2010

Finn flest fel?

I månadens Hästmagazinet finns det en artikel som handlar om sitsen och om att sitta rätt. Den artikeln illustrerar både med text och bild hur fel det kan bli när man är ute efter det rätta.

På första bilden rider en ung man med blicken i backen, armbågarna långt ut från kroppen, omkullagda händer och med en kollapsad höger sida (rider hästen i volt höger varv). Hästen har tredje nackkotan som högsta punkt och jag tycker mig ana motstånd i käken, fast det syns inte tydligt måste jag betona. Det finns även en bild som med stora bokstäver illustrerar RÄTT lodrät sits där lodlinjen passerar kind-höft-häl och armarna bärs uträtade med armbågarna framför livet (det syns även på andra bilder).

I texten står att läsa "--- Axlar, höfter och hälar ska vara i ungefär samma lodlinje (sic!)" och längre ner står det "Överarmarna ska hänga ledigt efter sidorna med armbågarna nära livet utan att klämma. Händerna hållas med tummarna som högsta punkt." Och om ryttarens huvut står det som följer "Huvudet och halsen skall bäras fritt och naturligt, med blicken i rörelseriktningen."

Alla ord känner vi igen och faktum är att jag känner igen det som visas på bilderna, för så här ser den moderna ryttaren ut till häst! Ryggraden kröker sig antingen framåt eller bakåt. Det är sällsynt att se en ryttare med en lodlinje som verkligen går genom alla de punkter den ska gå igenom!

Att författaren är fast i det rådande tanke kollektivet går att läsa sig till i följande citat "All ridning ska gå från hästens bakdel, via hästens mun till ryttarens hand." Senare kommer detta "En ryttare ska framför allt rida med känsla och använda sig av de naturliga vikthjälperna. Andra hjälper som tyglar och skänklar ska vara exakt vad de heter: hjälper."

Det pratas om ryttarens inverkan med ryggen och den jämförs med att ta fart i gungan. Det är helt korrekt som det står att vi genom att spänna nedre delan av ryggraden (korsryggen) kan påverka bäckenets position. MEN att blanda ihop den muskelanspänningen som ska kännas av hästen men svårligen anas av åskådaren med något så grovt som att gunga är galet.

Gunga i din fantasi, luta dig bakåt och ge gungan fart nu. Var håller du i dig?

I kättingen som fäster gungan i gungställningen, eller hur? Om du du gör likadant till häst så kommer du att vara tvungen att balansera dig i tyglarna eller med andra ord i hästens mun.

Av de tre bilderna som illusterar ryggverkan skulle jag vilja påstå att den som illusterar normal ryggverkan visar en ryttare med en överkropp som är bakom lodlinjen och att det redan här finns ett häng i hästens mun. Bilden på svankryggen är helt korrekt och om man tittar på den och på den som ska visa på rätt lodrät sits så är svanken med även där.

Bilden på en ryttaren som rider framåt var den som fick mig att brista ut i skratt. Jag har ringat in 8 avvikelser från det önskvärda och vanligen brukar finn fel-bilder nöja sig med 5...

I de blindas rike är den enögde kung lyder ordspråket. I de blindas rike kan den enögde låta orden tala om det "rätta", låta bilderna visa hur det verkligen ser ut - och det får passera den skumögda korrekturen just för att det låter som det ska och ser ut som det i själva verket gör och då är allt ok, eller??!

1 kommentar:

  1. Intressant! Nu blev jag nyfiken på att köpa tidningen :) Är själv ridsjukgymnast. Det mest optimala för vår kropp är att "stå" över hästen. Vårt bäcken behöver vara mobilt och kunna följa hästens rörelser i alla tre dimensionella plan (lateralt, framåt bakåt och runt) precis som rörelsen i vårt bäcken sker när vi själva går. Övar vi upp stabiliteten i denna hållning så kan vi lätt koordinera så hjälperna kommer i rätt stund, utan att vi behöver hålla balans eller bli hängande. Vi kan ta emot information från hästen via vårt bäcken och också påverka den. Jag tycker man ser väldigt många ryttare som inte rider korrekt utan blir gungande fram och tillbaka, med ryggen bakåt oftast och tiltat bäcken ibland, det kanske där begreppet gunga kommer ifrån. Stolsitsen är väldigt vanlig och lodlinje från huvud ner till häl kan man åstadkomma med ett låst bäcken så det är inte hela sanningen att man ska titta efter den. Själv tittar jag mycket på bäckenets position och rörlighet, hur och var hästens rörelse fortplantas i ryttarens kropp (där ser man oliksidigheter och stelheter/överrörlighet).
    Men som sagt skulle vara intressant att kika på artikeln :)

    SvaraRadera